The love-able fuckup

Helgen började katastrofalt men räddades av ett nattligt äventyr som tog mig till exotiska svunna platser såsom Öxnered och Blåsut. Och nykter var jag också för den delen. På lördagen åtminstone, bättre nykter lördag får man leta länge efter. Sämre berusad Fredag får man drömma om. Inget ont om festen i sig, den började förvånadsvärt bra med en sällsam blandning av tveksamma klasspersonligheter. Folket var bra, musiken var bra, drickat var gott. För gott... Alldeles alldeles för gott, och efter klockan 9 eller så är kvällen dimmiga minnesfragment jag skulle kunna klara mig utan. Ett riktigt textbokexempel på hur man inte ska gå till väga. Så jävla smidig är jag...

Jag har glömt vem som myntade vad, men det sägs att man ska tappa kontrollen ibland. Det stämmer säkert. En erfarenhet rikare, ett par godtroget efterföljda principer fattigare. Kvällen gav mig åtminstone en ovärderlig insikt som jag trots min kroniska lättja ska försöka ta vara på. Att festa är och förblir ett tidsfördriv som med det rätta umgänget överträffar det mesta. Men man ska inte göra det till en personlighet. Jag har "Vänner" jag aldrig träffat nykter. Drinkblandaren, festfixaren, kärt barn har många oönskade namn. Jag vill vara mer än så, jag är extremt trött på att vara The Loveable Fuck-up i alla grupperingar. Om ni bara känner mig som någon som spenderar sina helger på fjortisfester, känner ni mig verkligen då?

Jag älskar att festa. Jag älskar att med ett par väl valda vänner se en film, samtala om livet och bada på sommaren. Jag tror det iallafall, men jag har glömt bort hur man gör. Dom säger att potential det har jag gott om, men vad ska med det till om man ändå inte kan förvalta den? Jag är hellre en glasklar idiot än ett missförståt geni. Från och med idag lovar jag mig själv att vara den jag är, eller vill vara och kan vara. Så jag borde nog gå och lägga mig, jag har lite att jobba igen i matten imorgon :-o.


*** Jag skriver för mig själv ibland. Hata gärna =) <3